endagsomidag

Idag har vi tagit oss till Ho Chi Minh City, Saigon, eller Ho Chi Minh Staden som det så fint heter på svenska. Direkt kastar vi oss ut i den kaotiska trafiken som man bara kan hitta i vietnamesiska städer. Det härliga med att trängas på guppiga vägar bland bussar, bilar och tusentals mopeder som alla kör kors och tvärs utan hänsyn till varken körfält, färdriktningar eller medtrafikanter är det märkliga lugnet som infinner sig i hjärnan när man befinner sig i ett sådant absolut yttre kaos. Det är helt enkelt för mycket att ta in, så man hamnar i standby. I det läget kan man bara njuta av åkturen, och ta chansen att lära känna t ex föraren av mopeden bredvid. Det räcker med ett par minuter åt samma håll för att man ska hinna ha ett intressant samtal med en helt ny människa som sedan helt sonika sicksackande kör vänster i en korsning och därmed svänger ut ur ditt liv föralltid. I nästa trafikljus ler en främling mot dig när ni på håret nästan krockade med varandra, och du ler tillbaka. Jag älskar samförstånd i kaos, annars hade det varit kört på riktigt ju!