endagsomidag

Taiwan är lite oupptäckt ännu bland många västerländska resenärer, särskilt européer tycks ha lite svårt att hitta hit. Som resultat har vi ett samhälle där man som blond och vit får vänja sig vid att bli utstirrad, pekad på, smygfotograferad och särbehandlad på alla sätt. En nyttig upplevelse tror vi. Utöver detta möts vi av en kulturchock utan dess like då vi och lokalbefolkningen har olika uppfattningar om vilket beteende som är socialt korrekt, och vad som är mindre passande i olika sammanhang.. Till följd av den småskaliga turismen är det väldigt svårt att ta sig runt om man inte talar mandarin. Normen kan alltså inte ens ett ord engelska, och vi tycks inte ens ha samma språk på kroppsspråk! Bara en sån sak som att beställa mat blir ett enormt projekt om man inte kan läsa de kinesiska tecknen. (Vilket ledde till att våra ordförråd nu är utökade med vilka tecken som betyder kött, nöt, nudlar och kyckling) 

På tal om maten för den delen. Kinamat är inget för oss, vi kan lämna det så.

Vi valde att utgå ifrån Taiwans näst största stad Kaohsiung, som ligger i landets södra del. Där spenderade vi också den mesta av vår tid. Vi valde bort huvudstaden Taipei baserat på det kallare klimatet och varannan-dag-regn statistiken. 

Kaohsiung förtjänar både två och tre chanser. Det är en stad som alla andra och kan tyckas väldigt stökig och anspråkslös, men om man bara ger den lite tid så dyker guldkornen upp och man finner staden ganska charmig! Här har du mycket att göra och utforska och vi gillade framförallt att strosa runt i staden, spana in universitet och besöka märkliga platser. Även fast man får sin beskärda del av tempel och buddhor på sånna här resor så är den gigantiska Buddhan utanför Kaohsiung värt ett besök! För att inte tala om alla nattmarknader och den GRYMMA shoppingen du bara hittar på Kinesisk mark!